Evalena

Ja det rusar iväg med tiden tycker jag men det är väl så det är.
Jag har ju blivit utförsäkrad så nu anses jag som en arbetsför människa ?? Och detta är väl bara att försöka gilla läget jag har varit lite för bekymrad en längre tid och nu måste jag för mitt välbefinande börja att se i andra banor och se möjligheten istället så jag har lovat mig själv att ännu en gång försöka att rida ut stormen.
Nu fick jag ju arbetsförmedlingen att gå med på vad jag själv ville testa och det är ju himla skönt att vara den som drar i trådarna och inte bli lotsad ut någonstans som man inte kommer att få det att funka.
MEN jag måste mentalt sätta in mig själv på att JAG INTE ska ha någon brådska utan ta det i lugn takt så att jag inte bränner mig direkt sen får ju tiden utvissa vad allt kommer att bli.
Jag har faktiskt redan i dag startat upp lite grann så jag var nere på vandrarhemmet och började att städa en lägenhet MEN jag gjorde endast ett rum sedan gick jag där ifrån för det är ju det jag måste få in i rutin att inte hasta.
Nej nu har jag faktiskt lite energi kvar så det blir att ställa sig i disken och försöka att hitta bänken som ska finnas där under detta berg...