Trist måndag...

Man har inte lust att göra ett dyft vädret är tråkigt och jag har ingen ork över huvud taget.
Man får vara som en kobra på Rocky för Bella börjar att bli mottaglig för han så jag känner mig som en arg kärring när jag är efter honom och shasar på honom hela tiden.
I dag går Simon till klockan två så det är döds tyst här hemma jag har inte fått in någon bra känsla när jag är själv hela förmiddagarna det känns bara trist än så länge.
Jag har gjort som min kära syster att jag har anmält att om jag dör så får de ta mina organ till någon behövande för tänk om man själv skulle behöva något organ för att överleva och så finns det inget tillgängligt så det kan faktiskt vara en bra sak att anmäla sig.
Jag var hos mamma och pappa en sväng och vi kom in på det här med döden för min mosters man ligger i sjuksängen med svår canser och det finns nu inget att göra än att räkna dagarna tyvärr men det känns bra att kunna ha pratat om det så man får in i huvudet att det är livets gång att det kommer att försvinna människor som är i ens närhet.
Jag känner att det är väldigt förtvivlande att min moster kommer att få stå själv snart för hon är faktiskt inte så stark men mamma har bra kontakt med henne så när den dagen kommer så vet jag att mamma och pappa kommer att ta hand om henne så länge hon behöver.
Tänk att de var på semester i sommras och de hade väl varit inne på att det kan vara en bland deras sista sommrar tillsammans och mitt i deras semester så ringer läkaren och meddelar att han tycker att de ska avbryta för att komma hem för de hade då upptäckt att cansern hade spridit sig men Ronny som min mosters man heter ville först inte avbryta utan han ville fortsätta ner till sin mamma som bor längre ner i landet men läkaren insisterade på att de skulle komma hem och så här med facit i handen så skulle det nog ha varit skönt för honom att få ha varit på semester en vecka till så att han har kunnat träffa sin mamma en sista gång för hon kan inte ta sig upp hit och få ta farväl så det var väldigt synd att han inte fick göra denna sista resa för det har gått så otroligt snabbt så han nu ligger på dödsbädden så att säga och det bara några veckor efter att de var ute och semestrade..helt ofattbart vad canser gör...
Det är en så hemsk sjukdom så det är inte sant. Människans kropp bryts ner så snabbt så man hinner inte med alls att eventuellt acceptera vad som händer ,usch.
Jag hoppas faktiskt att den sista tiden nu ska gå så smärtfritt som möjligt för honom och att de får vara tillsammans i några dagar innan det till slut är farväl.
Han ska tydligen få komma hem för att invänta den sista tiden så vi får verkligen hoppas att han inte har så ont än att de ska kunna samtala om allt som händer men tydligen så har det redan tagit en del av lilla hjärnan så han får minnesförlust om sina nära och kära och jag tror att han själv kanske inte lider så mycket av det men de anhöriga lider tyvärr desto mer.
Nää livet är bra orättvist de har levt tillsammans i över femtio år och så ska hon få stå ensam kvar det är så förbaskat orätt tycker jag men jag kan ju inte på något sätt ro på livets gång utan bara tänka och förgrundas av hur livet har sin gång...

Kommentarer

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback